Påväxt
Skillnader och likheter mellan mossor och lavar
Mossor och lavar är två ibland till synes lika växter, men de skiljer sig åt på många olika vis. Bägge kan växa på sten och har inget rotsystem samt suger upp vatten från sina bladliknande utskott. Där tar också likheterna slut.
Mossa trivs på ställen med stora mängder väta och gärna skugga, så att fukten stannar kvar. Mossor är mestadels gröna i färgen och suger upp vatten samt näringsämnen med hjälp av porer i sina bladliknande utskott med tanke på att de saknar adekvat rotsystem för denna uppgift. Istället kan vissa mossor använda rotliknande utskott som förankrar växten med underlaget.
Mossa växer i marker som är fattiga på näring, sura och blöta, t.e.x. illa skötta trädgårdar. Mossa är under normala förhållanden – med bra dränering, bra pH-värde och ordentligt gödslat – inte lika motståndskraftigt som vanligt gräs, men då förhållandena ändras tar mossan över och brer ut sig.
Mossa kan i regel klara att bli uttorkade under längre perioder, och när det åter blir blött och fuktigt så kommer mossan att föröka samt sprida sig. Mossa trivs även att växa på material så som asfalt, betong, eternit, tegel och skiffer, vilket innebär att de kan börja växa på taket.
Det är betydelsefullt att man håller efter sitt tak för att mossa inte ska börja växa på det eftersom det leder till att fukt hålls kvar på taket och i minimala materialsprickor. När vintern och kylan därefter kommer, kan det leda till att takpannorna spricker och man får fuktskador och mögel på vinden samt resten av huset. De vanligaste mossarterna är husmossa och väggmossa.
Lavar å andra sidan, växer gärna på torra och soliga ställen. De är en symbios av en svamp och en alg. Svampen har till uppgift att uppgå till stomme samt beskydd åt algen samt att suga upp näring samt vatten. Algen bildar i gengäld energi via fotosyntes från den upptagna näringen. Normalt är lavar grå till färgen, men många andra färger finns.
Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad och tar upp vatten och näring ovanifrån och de är väldigt känsliga för luftföroreningar. Lavar har inga bekymmer att klara sig totalt utan vatten utan sjunker ned i så kallad torrdvala där ingen tillväxt sker. De vanligaste arterna av lavar är islandslav samt renlav. Islandslav har en lång tradition i olika maträtter, bland annat sallader.
Lavar föredrar att växa på kala ytor, så som sten, trä, bark och jord, men de kan dessutom florera ihop med örter och mossor. Somliga lavar växer på trädstammar och får då sin näring från vatten som sipprar över växten. Det innebär en långsam tillväxt för laven. Vill veta mer Klicka Här
Andra lavar växer över stenar och utsöndrar då diverse syror som sakta löser upp stenen samt utsöndrar diverse mineralämnen som laven kan suga upp. Artindelning när det gäller lavar är ibland komplicerad, med tanke på att det i själva verket rör sig om två arter – en svamp och en alg, men växtsättet samt utseendet skänker laven sitt namn och det är främst svampen som avgör på vilket sätt laven växer samt hur den ser ut.
Mossor och lavar är således ganska vitt skiljda, när man ser lite närmre på det! Vill man ta undan mossor och lavar är det enklats med Fulstopp – spruta på och regna av.
Mossor och lavar kan vara påfallande lika
Den främsta likheten som förekommer hos mossor och lavar är att de är just lika till utseendet. Det rör sig om distinkt annorlunda växter, mossor äger bladliknande utskott som har porer för vatten och näring medan lavar är smbioser mellan en svamp och en alg alternativt en cyanobakterie.
Mossa är evolutionärt gamla växter – runt 450 miljoner år gamla. De uppskattar att gro där det finns fukt och skugga, alltså helst i skogar. De kan även växa sig kraftiga på mindre organiska material så som eternit, tegel, asfalt, betong och skiffer – kort och gott på hustak.
Den främsta anledningen till att mossa börjar växa över taket är att det är överskuggat från träd som i tid och otid tappar grenar, löv och dessutom mossporer på taket. Detta utgör en grund för att mossan ska börja ta fart. Mossa tar upp vatten via konstant öppna porer i sina ofta gröna, bladliknande utskott.
Eftersom fukten stannar kvar i mossan och mossan helst växer in i fogar och kanter på taket leder det till att takpannorna kan brista när vintern tågar in och mossan utsätts för minusgrader. Alltså är det angeläget att inte låta mossa gro. Ett gammalt knep för att hålla taken fria från mossa är att spänna upp en tunn koppartråd längs taknocken. När det regnar kommer det fällas ut joner från koppartråden och det åstadkommer att mossan inte trivs och därför inte börjar expandera.
Det finns i dagsläget inget bra sätt att bli kvitt med mossa som redan har börjat gro över taket. Det ultimata sättet är att avverka mossan för hand, men det är ett ganska enformigt och farligt arbete, beroende på hur taket ser ut. Det främsta sättet att bli kvitt mossan är att utrusta sig med en alldeles vanlig färgskrapa. Somliga arter av mossa är dock svårare att skrapa bort än andra, men det kräver i stort enbart en aning mer kraft samt envishet.
Mossa i gräsmattan är ett annat vanligt förekommande bekymmer. Att mossa fått övertaget beror nästan ständigt på att det är surt, näringsfattigt och/eller dålig dränering. Ifall man vill få en mossfri gräsmatta är det dessa tre komponenter som är viktiga att ordna innan man sprider ut bekämpningsmedel så som järnsulfat samt mossa gti. Dessa preparat rekommenderas inte till mossbekämpning på hustak med tanke på att de missfärgar pannorna. Länk till ytterligare data
Lavar är som bekant en symbios mellan ett par organismer. De trivs där det är ljust och torrt. En del arter trivs över stenar och ger ifrån sig då ämnen som bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan ta upp. Lavar är ofta grå till färgen, men det finns massor undantag. Lavar tar upp sin näring genom nederbörd och är ofta oerhört känsliga för luftföroreningar.
De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar har många användningsområden, till exempel förekommer det traditioner som påbjuder bruk av lav i brödbakning och islandslav kan man med fördel göra sallad på. Annars kan man använda diverse lavar för att växtfärga bland annat garn. Flera lavar skänker olika nyanser av beige och grön, men exempelvis stenlav ger en mustig och elegant rödbrun färg.
Mossor och lavar är således inte så lika som man kanske kan tro! Borttagning sker enklast med hjälp av Fulstopp
.
Olika sätt att motverka mossa
Det finns en uppsjö annorlunda medel mot mossa, men frågan är om de faktiskt funkar, och vilket som fungerar på bästa sätt? Det har blivit en allt större marknad för bekämpningsmedel mot just mossa och det är ibland dyra slantar konsumenten får spendera för en produkt som inte riktigt håller vad den lovar.
Mossa växer helst där det finns skugga samt fukt, och har en högre tålighet än t.e.x. vanligt gräs när det handlar om näringsfattig och sur jord samt alldeles för mycket vatten. Mossa kan likaså börja gro på diverse andra material än jord, bland annat tegel, eternit, skiffer, betong samt asfalt.
Mossor som växer på takpannor kan vara ett problem eftersom mossa behåller vatten och när temperaturen går ner till frysgrader kan det innebära att pannorna spricker. Således är det betydelsefullt för takets bästa att man inte ger utrymme för mossa att växa där. Det finns dock i aktuell stund inget mirakelmedel mot mossa på tak, utan det är den gamla hederliga metoden som gäller – att utrustad med en färgskrapa eller dylikt tillhygge klättra upp på en stege och skrapa undan mossan.
Det är inte att rekommendera att spruta på bekämpningsmedel som är anpassade för gräsmattor över taket med tanke på att de kan missfärga pannorna. Om man likväl anser att det verkar vara en god idé så ska man spruta bekämpningsämnet på en lös takpanna och därefter låta den ligga utomhus i väder och vind i minst ett år, helst längre, för att se hur pannan hanterar giftet.
Mossa har dessutom en fenomenal talang att kom igång och växa i trädgårdar, särskilt där de inte är önskade. Det är emellertid kanske inte så konstigt. I en gräsmatta som inte är sur, har bra näringsinnehåll och bra dränering så är vanligt gräs mer motståndskraftigt än mossa och konkurrerar ut mossan. Men om något av dessa tre saker brister så kommer mossan att kunna erövra gräsmattan.
Ifall man vill ha en mossfri gräsmatta bör man först och främst se till så att det finns bra dränering, inte är för surt samt välgödslat. När man klipper gräset, något som man bör göra ofta, gärna två gånger i veckan under växtsäsong, är det bra att använda sig av en gräsuppsamlare med tanke på att det avslagna gräset annars ligger kvar och därmed också binder kvar fukt. Det gör så att gräset får det svårare att växa, medan mossan får det lättare. Länk till ytterligare tips
I samband med att man gödslar, vilket man med fördel kan utföra på höstkanten, kan det också vara en idé att använda sig av någon variant av mossbekämpningsmedel, om man vill eftersträva ett snabbare resultat. Många medel mot mossa, så som mossa gti, består av järnsulfat utspätt med vatten. Järnsulfat finns i rent format då det säljs som fodertillskott till grisar.
Rent järnsulfat är ofantligt mycket mindre kostsamt än de utspädda varianterna, och man kan spä ut det själv. 1-2dl järnsulfat åt 10l vatten räcker för ungefär 50 kvadratmeter. Bekämpningsmedel är inte en långvarig lösning, om man inte tar hand om anledningen till mossan kommer den inom kort att vara tillbaka. Den bästa lösningen mot mossa är Fulstopp för det verkar framåt i tiden.
Vad bör man ha i åtanke inför saneringen?
När det gäller mögel alternativt annan mikrobiell påväxt så kan sanering utföras på flera skilda sätt. Vilket vis man väljer ska helst grunda sig på hur omfattande angreppet är, vad det är för material som är angripet och hur allvarliga symptom man får av möglet.
Mögel är en svamp som växer i trådar, så kallade hyfer vilka utgör ett nätverk som heter mycel. Det gör att möglet kan växa in i porösa material, så som betong samt trä och då blir mycket svåra att få död på.
Mögelsvamp förekommer där det finns fukt samt organiskt material att livnära sig på. Mögel kan avge sporer och mykotoxiner, beroende på vilken mögeltyp påverkar dessa sporer och mykotoxiner oss annorlunda mycket. Vanliga symptom som man kan få av mögel är trötthet, huvudvärk, hosta, snuva samt upprepade förkylningar.
Fukt och mögel är ett problem som inte ska tillåtas i något hem, utan ska ordnas så fort det upptäcks. Dålig lukt är ett vanligt tecken på mögel – det luktar unket och instängt. Denna lukt biter sig ofta fast i kläder och inredning och kan bli besvärlig att få bort fastän man tvättar kläderna upprepade gånger.
Mögel kan växa i badrum, fastän kakel är en slät och i vanliga fall ogästvänlig ställe för svamp. Detta beror på hudavlagringar och tvålrester som samlas där när man duschar alternativt badar. I kombination med ett dåligt ventilationssystem så blir det ett smörgåsbord av läckerheter åt möglet.
I ett sådant utrymme, där man har att göra med jämna ytor så räcker det mestadels med att man städar ordentligt. För att bli kvitt med möglet kan man nyttja vanligt diskmedel och avsluta med hjälp av ättika alternativt vittvinsvinäger. Undvik klorin med tanke på att det inte alls är gynnsammare mot möglet än ovanstående medel, men däremot är mycket sämre för naturen!
Se även jämt över ventilationen vid en mögelsanering, med tanke på att den är oerhört betydelsefullt att fukten inte blir stående i ett utrymme med tanke på att det är en förutsättning därför att mögel och annan mikrobiell påväxt ska kunna tillväxa.
Vid mer omfattande angrepp så bör man undersöka hur utbrett det är. Man kan då ta hjälp av en så kallad mögelhund, vilket är en specialtränad hund som kan uppfatta mögellukt. Dessa används av mögeltekniker som en del av undersökningen.
Vid fall där möglet växer på otillgängliga platser eller där ett avgränsat utrymme är utsatt så kan man använda så kallad fogging. Det betyder att man, med hjälp av en speciell foggingmaskin hettar upp mögeldödande medel varpå det förångas. Denna ånga av mögeldödade medel har lättare att tränga in på svårtillgängliga ställen. Clicka här genast för mer information
Det är betydelsefullt att man inte vistas i rummet samtidigt som fogging sker, samt att man vädrar ut noggrant efteråt med tanke på att medlen man använder kan vara hälsovådliga. Vanligtvis kombinerar man denna teknik med installerande av en antingen provisorisk alternativt bestående avfuktare om det rör sig om mögel i till exempel källare, vind eller andra platser som inte ventileras tillräckligt. Varken fogging eller vanlig tvätt tar bort sporer alternativt mykotoxiner.
Om mögelangreppet (i ett bostadshus) anses vara så kraftigt att man inte kan bo där så kan man få ekonomiska underhåll för att göra en totalsanering, vilket de facto medför att man tar bort allt det angripna materialet. Att sanera på detta sätt är omständigt och kostsamt men ger i särklass det ultimata skyddet eftersom man får bort både möglet, sporerna och mykotoxinerna. Efter saneringen skyddar man alla ytor med Tvärstopp.
Fukt och mögelskador
Mögelskador i hus är tätt förknippat med fukt. Fukt är nämligen den främsta anledningen till inte bara mögel utan skador i allmänhet i hus. Därför att mögel oftast beror på fukt är det följaktligen viktigt att man åtgärdar själva grundproblemet med fukten.
Fukt och mögel har i växande uträckning börjat drabba hus i Sverige och det är framför allt hus byggda på och efter sextiotalet som ligger i farozonen. Det har sin grund i att många hus är dåligt byggda alternativt har blivit renoverade och att man då har tilläggsisolerat. Det är betydelsefullt att fundera på när man ska renovera att man inte isolerar så bra så att ventilationen får stå tillbaka.
Ett hus som är dåligt ventilerat löper stor risk att drabbas av fukt och mögelskador. Dålig lufttillförsel är dock inte den enda orsaken till fukt och mögel. Läs mer här Det kan röra sig om läckande ledningar och rör, översvämningar i källare eller nederbörd. Detta är några sätt som i befintliga hus kan leda till fruktade mögelangrepp.
När man bygger hus eller renoverar så är det viktigt att man inte lämnar byggnadsmaterial i till exempel grunden eller på ställen där de kan suga åt sig fukt och vara en grogrund för mögel och annan mikrobiell påväxt. Det är dessutom viktigt att byggnadskonstruktioner som behöver vatten, så som betong och cement, får torka noggrant innan man lägger på golvmattor.
Mögel är hälsovådligt och kan ge upphov till en rad skilda symptom så som matthet, snuva, hosta, huvudvärk, hudirritationer och så vidare. Det kan även ge allvarliga sjukdomar så som aspergillosis som kan vara livshotande för främst människor som har försvagat immunförsvar.
Mögel kan också orsaka fula märken på bland annat väggar, golv och tak. Till exempel vissa svartmögel ge svarta prickar på kakel samt kakelfogar. Dessa fläckar är oerhört svåra att avlägsna även om de inte jämt förstör själva materialet.
Ifall man har den minsta föraning om mögel så ska man klarlägga orsaken och spridningen. Mögel kan man ana om man är sjuk i förkylningar ofta, ifall man känner en illa lukt i huset eller att det eventuellt finns mögel- och fuktfläckar i något utrymme. Vid en djupgående utredning kan man ta hjälp av mögeltekniker som använder mögelhund för att spåra upp var möglet finns.
Vid mindre angrepp på oorganiska ytor så som kakel i badrum kan man använda sig av en blandning av vatten och bikarbonat eller vinäger (dock inte bägge på samma gång) för att på ett miljövänligt vis kunna döda av mögelsvampen. Att använda klorin är onödigt med tanke på att effekten inte är gynnsammare än med ovan nämnd metod men miljöåverkan är mycket större.
Vid kraftigare mögelangrepp kan man ta hjälp av avfuktare, luftrenare och/eller foggingmetod. Fogging innebär att man i en speciell apparat värmer upp mögelavdödande medel till kokpunkt varpå det förångas. Denna ånga kan tränga in i annars svåråtkomliga utrymmen och verka jämnt i ett rum. Nackdelen är att man inte kan vistas i rummet när foggingen sker, då medlen man använder också är farliga för människor.
Vid riktigt rejält mögelangrepp, då man inte kan vistas i byggnaden förrän det har blivit åtgärdat kan man ges statligt ekonomiskt stöd. I dessa fall ska man riva ut allt material med mögelskador och byta ut det för att totalt få bort inte bara svampen utan också mögelsporerna. Allt nytt material skyddas med Fulstopp.
Vad bör man tänka på när huset måste målas
Det är inte alltid helt enkelt att måla hus trots att det kan förefalla så. Det är ett par saker man måste tänka på när man inser att det är dags att måla om huset, igen. Valet av inte enbart kulör utan framför allt färgkvalitet är självfallet det viktigaste. Lägg därtill hur man målar samt förarbete, så blir husmålningen inte något man gör i en handvändning. Men ifall man till det lägger till hur fantastiskt vackert ett nymålat hus är, så är det närapå alltid värt mödan.
Färg till fasadmålning består av två saker, pigment samt bindemedel. Bindemedlet kan antingen vara linolja, alkydolja alternativt vatten. Pigmentet å sin sida är antingen naturligt eller syntetiskt framställda.
Färgburkarna innehåller också tillsatser, så som gift mot mögel, dels för att undvika mögel i färgburken, dels för att undvika det på den målade fasaden. Tidigare var det oerhört vanligt med giftmängder i färgen, men efter strängare bestämmelser har det lett till att färgen har blivit mer eller mindre giftfri.
Giftfri färg är mycket lovvärt, men dessvärre leder det ofta till att svartmögel och alger så småningom ges grepp i fasaden som får de karakteristiska svarta mindre prickarna. Det kan uppträda efter bara några månader efter att man har målat huset. För att bli fri från algerna samt möglet får man då lov att rengöra med algtvättmedel, vilket i sin tur kanske inte alla gånger är bra för miljön det heller. I skrivande stund finns ingenting bättre alternativ och väntan på en giftfri, mögelavstötande färg är stor.
Idag har man enbart 2 möjligheter, spruta på Tvärstopp
utanpå färgen för ett skydd upp till 10 år alternativt Fulstopp
för ett skydd upp mot 4-5 år.
Vad ska man använda för bindemedel då? Olje- eller vattenbaserat? Oljefärger, som innehåller till exempel alkyd- eller linolja anses äga väldigt god förmåga att tränga in i träet och bildar då ett bra skydd mot vatten samt fukt. De ger också fasaden en glänsande yta. Vattenbaserade färger kallas för slamfärger och i den gruppen ingår till exempel Falu rödfärg. De är inte vattenprotektiva alls, men å andra sidan är de totalt öppna för eftertork. En fasad målad med slamfärg erhåller en matt yta.
Även förarbetet varierar mellan olika typer av färgval, dock inte i så stor utsträckning. I stort sett eftersöker man att få bort all onödig färg som annars kan flagna när man har målat. När det handlar om att måla hus med både olje färger innebär förarbetet att man skrapar bort färgflagorna med valfri typ av skrapa – det finns en uppsjö annorlunda på marknaden, allt från billiga enkla trekantsskrapor till avancerade med hårdeggsblad som man kan ersätta. Har man slamfärg så räcker det med att borsta fasaden med en robust stålborste för att få bort överflödig färg.
Vart femtionde år behöver man också göra en mer heltäckande fasadrengöring, ungefär som en renovering av husets kulör. Då tar man bort all färg ner till träet med hjälp av värmepistol samt skrapa.
När man har lyckats utse färg och skrapat rent huset så är det enbart att sätta igång med det roliga – att måla. Det är bra att tänka på att ha bra penslar när man ska måla större ytor, den pensel som är dyrast i affären kan mycket väl vara billigast i längden! En av de viktigaste sakerna att tänka på innan man ställer sig och börjar måla hej vilt är att veta i vilken ordning man bör måla allting, eftersträva en god arbetsorganisering helt enkelt. Vart ska man börja? Ska hela huset målas om i år, eller eventuellt halva kommande år? Vilka fasader bör i så fall målas i år?
Ska man penselmåla eller sprutmåla huset? Sprutmålning med hjälp av de nya Wagnersprutorna är betydligt snabbare, man kommer åt överallt. Främst är det betydligt roligare.
Har man genomfört samtliga förberedelserna ordentligt så är det, trots en aning möda, inte så avancerat att måla hus, men resultatet blir fantastiskt!
Vad bör man tänka på vid sanering av hussvamp?
Det är inget lätt projekt att sanera hussvamp, och heller inte så skonsamt mot plånboken alla gånger. Äkta hussvamp är fruktad med tanke på att den förstör virkets bärighet och i värsta fall kan få hela hus att rasa samman.
Naturligtvis är det mycket sällan ett hus kollapsar på grund av hussvamp – angreppet är oftast synligt och märkbart långt innan det blir omedelbar fara för husets varande. I likhet med annan mögel samt mikrobiell påväxt trivs hussvamp där det förekommer fukt. Äkta hussvamp kan transportera vatten och vid gynnsamma förhållanden kan man känna igen hussvampen på att den bildar tydliga vattendroppar. Mer information här
Det latinska namnet för äkta hussvamp är serpula lacrymans som betyder ”den gråtande” och anspelar på exakt dessa droppar. Det förekommer myter som uppger att svampen kan klara sig på sina ”tårar” men det är inte sant. Hussvamp behöver, precis som övrig mögel, fukt och vätska tillfört. Det behöver dock inte vara så stora mängder eftersom hussvampen har en raffinerad transportmetod för vatten och näringsämnen.
Äkta hussvamp växer ofta nära material som består av kalk, till exempel skorstenar. Det har att göra med att när svampen bryter ner trä så utsöndras oxalsyra. För att överleva använder svampen kalk därför att neutralisera syran. Det är bra att känna till då man ska renovera och då tillföra något som är kalkrikt – exempelvis murverk. Det kan utlösa en hussvampsväxt.
Äkta hussvamp kan ligga vilande i virke i många år ifall miljön inte är tillräckligt förmånlig. När det sedan blir bättre – fuktskador eller tillförsel av kalk är exempel – växer hussvampen till sig. Ifall förhållandena är perfekta kan svampen utöka med upp till 15-20cm i månaden.
Till en början växer hussvampen ytligt, som ett vitaktigt lager på träet. Efter hand ändras utseendet och svampen blir grågul samtidigt som det börjar växa mer invasivt i virket. Det gör den genom sitt mycel, vilket är ett nätverk av svampceller.
Hussvamp ger ifrån sig även sporer, vilket ser ut ungefär som kakao – ett brunaktigt fint mjöl. Det kan röra sig om flera miljarder sporer hos en utvecklad hussvamp. Hussvamp skiljer sig från övrig mögel genom att inte bringa dålig lukt. Ofta luktar den inget alls, men ibland kan den avge en doft som av champinjoner.
Detta gör det omöjligt för mögelhundar att särskilja genuin hussvamp från andra mer benigna svampar. Ifall man anar att man har fått angrepp av äkta hussvamp ska man kontakta en saneringsfirma och låta någon som är erfaren på området bedöma graden av angrepp.
För att bli av med hussvamp ska man ta bort det angripna materialet samt intilliggande material som säkerhetsmarginal. Detta måste brännas direkt med tanke på att man annars kan sprida hussvamp. Det är viktigt att man utreder spridningen samt graden av virkesskada innan man börjar riva bort material så att man inte river bort onödigt mycket.
Det viktigaste för att bli av med hussvamp är att undanröja tillgången av fukt. Utan vätska går nämligen svampen in i ett dvalliknande tillstånd där den inte gör någon skada. Avfuktare, adekvat uppvärmning, behandling med Tvärstopp och bra lufttillförsel är ett måste i anslutning med att sanera hussvamp för att inte få tillbaka angreppet.
Mögelsvamp, vad det innebär och hur man får bort det
Mögelsvamp är ofta förknippat med obehagliga problem samt dåligt lukt. Det förekommer en rad skilda sorters mögelsvampar. Mögel kan utsöndra mögelsporer, mykotoxin och MVOC (microbial volatile organic compound, gaser som vanligtvis uppfattas som dålig lukt).
Mögel bildar nätverk som kallas mycel, i vilket det växer långa trådar – hyfer. Längs med dessa trådar kan möglet flytta näringsämnen samt vatten. Uppbyggnaden åstadkommer så att mögelsvampen kan svälla sig väldigt stor och kan också leta sig in i porösa material så som trä samt betong. Det är således ofta endast en liten del som syns.
Mögel som inte bildar giftiga gaser används vid framställning av till exempel ostar. Från mögelsvampen Penicillium kommer även penicillin, vilket är revolutionerande inom medicin och vårt främsta vapen mot bakteriella infektioner. Således är inte allt mögel alltid av ondo. Penicillium kan dock även ge allergi och astma om det får växa till sig i ett hus.
Vissa grupper av mögel, så som svartmögel, är fruktade ur hälsosynvinkel då de kan ge upphov till allvarliga svampinfektioner, exempelvis Aspergillus som kan ge aspergillosis. Aspergillosis är en fruktad sjukdom i synnerhet för människor som har nedsatt immunförsvar och kan leda till döden.
Vanliga symotom som man kan utveckla om man är i mögelangripna hus är astma, allergi, hosta, nästäppa, hudirritation, upprepade förkylningar, onormal sömnighet, mag- och tarmproblem med mera. Det är alltså ganska vaga symptom som inte ständigt för tankarna till mögel. Om man upplever symptom som ovan nämnda är en bra idé att höra med andra som bor eller vistas mycket i samma hus ifall de upplever snarlika saker.
Man ska aldrig tolerera att bo eller uppehålla sig (arbete, skola, dagis och så vidare) i en byggnad som är angripen av mögel. Det måste utföras mögelsanering. Man kan sanera på annorlunda sätt, och det är omdiskuterat vilka som är bäst.
Ifall mögelangreppet är litet och på oorganisk jämn yta, så som kakel i badrum, kan man rengöra med hjälp av vinäger (vittvins-) eller bikarbonat utspätt i vatten för att eliminera möglet, hellre än att bruka klorin, som onekligen funkar på dessa ytor, mer är väldigt giftigt.
Om det rör sig om porösa material är risken för omvänd verkan stor ifall man använder klorin med tanke på att det ofta är utspätt med vatten och inte kan tränga ner och döda allt mögel. Det är troligt att mögelsvampen så småningom blommar upp igen efter en sådan behandling och det enda man har åstadkommit är att hälla ut en aning gift.
Ett bättre alternativ än Klorin är Tvärstopp. Det fortsätter verka framåt i tiden.
Ifall möglet förekommer över mer porösa ytor, så som betong i till exempel källare, är det gynnsammare att använda sig av foggingmetod alternativt fotokatalytiska luftrenare. Vid fogging hettas saneringsmedlet upp så att det förångas till små droppar. Dessa droppar kan därefter lättare tränga in i porösa material och in i svåråtkomliga utrymmen och där eliminera mögelsvamparna.
Är mögelsvampangreppet så besvärligt att man inte kan bo kvar i huset förrän det har skett sanering kan man erhålla ekonomiskt support av staten. Vid så allvarliga fall av mögel och annan mikrobiell påväxt räcker det vanligtvis inte med avfuktare samt mögeldödande medel utan man måste ta bort allt det angripna materialet. Mer tips: På den här sajten Det är ett omständigt och kostsamt projekt, men även det enda som inte endast tar bort mögelsvampen utan även sporer och mykotoxiner.
Bli kvitt ovälkommen mossa
Mossor är det vanliga namnet för vad som numera anses utgöra en kategori växter vilken innefattar bladmossor, nålfruktsmossor och levermossor. Mossor har funnits på jorden i 450 miljoner år och de tre skilda divisionerna är till utseendet lika varandra, men är egentligen inte så väldigt nära besläktade med varandra som man tidigare har antagit.
Mossor är till utseendet vanligtvis gröna och saknar rotsystem. Det gör det möjligt för mossa att gro på exempelvis stenar i skogen, och man kan upptäcka avsaknaden av rotsystem när man lyfter på mossan som då lätt kommer av det släta underlaget. Vissa mossor är förankrade med underlaget via rotliknande utskott, men de är i regel inte lika stabila som riktiga rötter.
Vidare har mossa bladliknande utskott från en kort stjälk och ges sin näring från bland annat regn samt fukt i luften. Det är alltså genom bladen, vilka har konstant vidgade porer, som vatten med löst näring tas upp.
Mossa gillar att växa på fuktiga, skuggiga platser där marken gärna är för sur för att gräs inte ska vilja gro. I en väldränerad, välgödslad gräsmatta är gräset betydligt mer motståndskraftigt än mossa. Det är när någon eller några parametrar inte är bristfälliga – till exempel vid näringsfattig jord alternativt fukt och övervattning som mossan klarar sig bättre än gräset.
Ibland är det lätt hänt att blanda samman mossa med lavar, då de till utseendet kan vara lika varandra. Lavar är en korsning mellan en svamp och en alg. Deras växtsätt skiljer sig påfallande från det hos mossor – de tycker om att gro på torra och soliga platser. Lavar är oftast grå eller grönaktiga till färgen och vanligtvis plattare än mossa.
Ett problem gällande mossa är när det börjar växa på taket. Mossa trivs bra på tak av tegel, eternit samt skiffer, men växer även gärna på underlag av betong och asfalt. Mossa håller fukt och växer in under takpannorna vilket kan resultera i att de går sönder när det blir vinter och kallt. Om man har mossa på taket så får man nästan räkna med att man bör ta bort den för hand en regnfattig dag. Att använda järnsulfat på takpannor kan resultera i att pannorna missfärgas.
Många människor tycker illa om att ha mossa i sin gräsmatta och ser det som ett kontinuerlig besvär. Att det växer mossa istället för gräs beror på att gräsmattan inte är en tillräckligt optimal växtplats för gräs. Inte allt för sällan behövs en bättre dränering, men också gödsel och då och då även kalk för att neutralisera en sur jord. Mer information här
Om man vill få bort mossan är det angeläget att göra förutsättningarna så bra som möjligt för gräs att växa där. Man kan dessutom ta assistans av mossa gti eller järnsulfat, som det egentligen är, i samband med att man gödslar. Det är dock ett bekämpningsmedel och måste hanteras oerhört försiktigt. Det är betydelsefullt att man kombinerar borttagningen av mossan med gödsling av gräsmattan då det kommer att ge gräset en skjuts i sin tillväxt, vilket i sin tur kommer att motverka att mossan inom kort kommer tillbaka.
Man kan också bruka väldigt klen lösning av Fulstopp, spädning 550 ggr av Fulstopp Koncentrat. Du läste rätt – 1 liter ger 550 liter. Dessutom försvinner samtliga virus, svampar som antraknos med mera. Har Du egen golfbana så är det här tricket, i det närmaste obekant i sverige, man lägger ner arbete för hundratusentals kronor när man kan koppla sprutvagnen och fixa det hela på ett kick. Det är bensaltensiden i Fulstopp som gör jobbet, gräsmattan blir desinficerad och samtliga virus dör på fläcken.
Man bör dock inte vara rädd för att mossa växer i gräsmattan, på somliga ställen är det helt enkelt mer naturligt för mossor att växa än gräs och det kan då bli väldigt fina inslag i ens trädgård.
Mögel i krypgrund, hur man behandlar och undviker det
Mögel i krypgrund drabbar ofta en krypgrund som har blivit inbyggd. Krypgrund är en procedur att bygga grund på en aning mer otillgänglig mark, så som bergsgrund och gör det genomförbart att bygga ett hus utan att spränga i berget. Man kan kort säga att en krypgrund är att bygga ett hus på bjälklag samt korta pålar som åstadkommer att det blir en luftgenomströmning under huset.
Många har dock valt att bygga in sin krypgrund av olika anledningar, en av de vanligare är för att isolera huset underifrån, eftersom det bli onekligen kallare att ha en krypgrund och därmed högre uppvärmningskostnader än om man har en välisolerad bas, även med källare. Ifall det görs på rätt sätt, i rätt miljö kommer det inte leda till några besvär. Vill Du veta mer Klicka Här
Risken när man klär in en krypgrund är att det blir för tätt och för den skull för dålig lufttillförsel inuti grunden, och att man missar att uträtta tillräckligt välbyggd dränering runt huset, varpå det kan komma ner fukt i krypgrunden. Fukt är den vanligaste anledningen till husmögel, svartmögel samt annan mikrobiell påväxt.
Mögel som gror i grunden kanske inte verkar så riskfyllt, men dels är det tätt förknippat med fukt och vanligtvis fuktskador vilket kan ge sig på huset. Dels kan möglet rentav spridas genom porösa material upp i huset.
Mögel ger ifrån sig mögelsporer, mykotoxiner samt lättflyktiga organiska gaser. De är de sistnämnda som orsakar dålig lukt. Ett mögelangripet utrymme luktar ofta unket och gammalt. Sporerna och mykotoxinet kan finnas kvar länge i ett hus och kan föranleda bland annat retning i luftvägarna och en rad andra symptom som samtliga beror på hur mottaglig personen är och vilket sorts mögel det rör sig om.
Mögel kan vara mycket hälsovådligt, särskilt för människor som har nedsatt immunförsvar. Det finns studier som visar på att mögel kan orsaka sömnighet till följd av bristfällig nattsömn som är ett resultat av irriterade luftvägar med mera. Har krypgrunden, och huset blivit angripet av mögel är det således inget man enbart ska låta vara.
Mögel försvinner inte av sig självt. Man tvingas agera för att dels få bort möglet, dels undvika att få tillbaka det. Har man drabbats av mögel i krypgrunden kan det vara besvärligt att riva upp det och byta ut det med nytt material; annars är den här metoden den absolut ultimata.
Om mögelangreppet har gått så långt att det inte är möjligt att bo kvar i huset innan det har genomförts en mögelsanering, så kan man ansöka om statlig finansiell bistånd för att renovera de mögelskadade delarna.
Har möglet ännu inte spridit sig från krypgrunden bör man se till att avfukta grunden, både passivt genom ventilation samt uppvärmning och aktivt med hjälp av en avfuktare. Det finns en hel uppsjö olika avfuktare, beroende på avfuktningsmetod samt utrymme för bruk.
Man kan också använda sig av en metod som kallas för fogging, i synnerhet ifall möglet har fått fäste i en inbyggd grund med dålig lufttillförsel. Man tar då hjälp av den dåliga ventilationen för att få det mögeldödande medlet att stanna kvar i utrymmet. Fogging innebär nämligen att man värmer upp ett mögeldödande medel så att det blir till ånga. Denna ånga kommer därefter att kunna ta sig in på svårtillgängliga ställen och dödar då möglet.
Ifall man både torkar ut och eliminerar svampen så blir det svårare att få tillbaka mögel i sin krypgrund. Man skyddar också i åratal framåt med Tvärstopp eller Fulstopp, spruta på och låt torka.