Mossor och lavar är stundvis väldigt lika varandra till utseendet – det finns underarter av bägge som är lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör stomme och skydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp från fotosyntes.

Det finns runt tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka för mer tips

Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan användas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. En del lavar kan man med stor fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som helst växer på platser med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det innebär att mossa emellanåt tycker om att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, via porer som jämt är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna går itu. Det är därför viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste avverka det manuellt, inte använda bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är stundtals också ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans fördel på att det är dålig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara mycket bedårande med tanke på att det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara väldigt användbara! Vill man ha undan dom är det enklast med Fulstopp – också i gräsmattan.

Mossor och lavar är två ibland till synes lika växter, men de skiljer sig åt på många olika vis. Bägge kan växa på sten och har inget rotsystem samt suger upp vatten från sina bladliknande utskott. Där tar också likheterna slut.

Mossa trivs på ställen med stora mängder väta och gärna skugga, så att fukten stannar kvar. Mossor är mestadels gröna i färgen och suger upp vatten samt näringsämnen med hjälp av porer i sina bladliknande utskott med tanke på att de saknar adekvat rotsystem för denna uppgift. Istället kan vissa mossor använda rotliknande utskott som förankrar växten med underlaget.

Mossa växer i marker som är fattiga på näring, sura och blöta, t.e.x. illa skötta trädgårdar. Mossa är under normala förhållanden – med bra dränering, bra pH-värde och ordentligt gödslat – inte lika motståndskraftigt som vanligt gräs, men då förhållandena ändras tar mossan över och brer ut sig.

Mossa kan i regel klara att bli uttorkade under längre perioder, och när det åter blir blött och fuktigt så kommer mossan att föröka samt sprida sig. Mossa trivs även att växa på material så som asfalt, betong, eternit, tegel och skiffer, vilket innebär att de kan börja växa på taket.

Det är betydelsefullt att man håller efter sitt tak för att mossa inte ska börja växa på det eftersom det leder till att fukt hålls kvar på taket och i minimala materialsprickor. När vintern och kylan därefter kommer, kan det leda till att takpannorna spricker och man får fuktskador och mögel på vinden samt resten av huset. De vanligaste mossarterna är husmossa och väggmossa.

Lavar å andra sidan, växer gärna på torra och soliga ställen. De är en symbios av en svamp och en alg. Svampen har till uppgift att uppgå till stomme samt beskydd åt algen samt att suga upp näring samt vatten. Algen bildar i gengäld energi via fotosyntes från den upptagna näringen. Normalt är lavar grå till färgen, men många andra färger finns.

Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad och tar upp vatten och näring ovanifrån och de är väldigt känsliga för luftföroreningar. Lavar har inga bekymmer att klara sig totalt utan vatten utan sjunker ned i så kallad torrdvala där ingen tillväxt sker. De vanligaste arterna av lavar är islandslav samt renlav. Islandslav har en lång tradition i olika maträtter, bland annat sallader.

Lavar föredrar att växa på kala ytor, så som sten, trä, bark och jord, men de kan dessutom florera ihop med örter och mossor. Somliga lavar växer på trädstammar och får då sin näring från vatten som sipprar över växten. Det innebär en långsam tillväxt för laven. Vill veta mer Klicka Här

Andra lavar växer över stenar och utsöndrar då diverse syror som sakta löser upp stenen samt utsöndrar diverse mineralämnen som laven kan suga upp. Artindelning när det gäller lavar är ibland komplicerad, med tanke på att det i själva verket rör sig om två arter – en svamp och en alg, men växtsättet samt utseendet skänker laven sitt namn och det är främst svampen som avgör på vilket sätt laven växer samt hur den ser ut.

Mossor och lavar är således ganska vitt skiljda, när man ser lite närmre på det! Vill man ta undan mossor och lavar är det enklats med Fulstopp – spruta på och regna av.

Den främsta likheten som förekommer hos mossor och lavar är att de är just lika till utseendet. Det rör sig om distinkt annorlunda växter, mossor äger bladliknande utskott som har porer för vatten och näring medan lavar är smbioser mellan en svamp och en alg alternativt en cyanobakterie.

Mossa är evolutionärt gamla växter – runt 450 miljoner år gamla. De uppskattar att gro där det finns fukt och skugga, alltså helst i skogar. De kan även växa sig kraftiga på mindre organiska material så som eternit, tegel, asfalt, betong och skiffer – kort och gott på hustak.

Den främsta anledningen till att mossa börjar växa över taket är att det är överskuggat från träd som i tid och otid tappar grenar, löv och dessutom mossporer på taket. Detta utgör en grund för att mossan ska börja ta fart. Mossa tar upp vatten via konstant öppna porer i sina ofta gröna, bladliknande utskott.

Eftersom fukten stannar kvar i mossan och mossan helst växer in i fogar och kanter på taket leder det till att takpannorna kan brista när vintern tågar in och mossan utsätts för minusgrader. Alltså är det angeläget att inte låta mossa gro. Ett gammalt knep för att hålla taken fria från mossa är att spänna upp en tunn koppartråd längs taknocken. När det regnar kommer det fällas ut joner från koppartråden och det åstadkommer att mossan inte trivs och därför inte börjar expandera.

Det finns i dagsläget inget bra sätt att bli kvitt med mossa som redan har börjat gro över taket. Det ultimata sättet är att avverka mossan för hand, men det är ett ganska enformigt och farligt arbete, beroende på hur taket ser ut. Det främsta sättet att bli kvitt mossan är att utrusta sig med en alldeles vanlig färgskrapa. Somliga arter av mossa är dock svårare att skrapa bort än andra, men det kräver i stort enbart en aning mer kraft samt envishet.

Mossa i gräsmattan är ett annat vanligt förekommande bekymmer. Att mossa fått övertaget beror nästan ständigt på att det är surt, näringsfattigt och/eller dålig dränering. Ifall man vill få en mossfri gräsmatta är det dessa tre komponenter som är viktiga att ordna innan man sprider ut bekämpningsmedel så som järnsulfat samt mossa gti. Dessa preparat rekommenderas inte till mossbekämpning på hustak med tanke på att de missfärgar pannorna. Länk till ytterligare data

Lavar är som bekant en symbios mellan ett par organismer. De trivs där det är ljust och torrt. En del arter trivs över stenar och ger ifrån sig då ämnen som bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan ta upp. Lavar är ofta grå till färgen, men det finns massor undantag. Lavar tar upp sin näring genom nederbörd och är ofta oerhört känsliga för luftföroreningar.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar har många användningsområden, till exempel förekommer det traditioner som påbjuder bruk av lav i brödbakning och islandslav kan man med fördel göra sallad på. Annars kan man använda diverse lavar för att växtfärga bland annat garn. Flera lavar skänker olika nyanser av beige och grön, men exempelvis stenlav ger en mustig och elegant rödbrun färg.

Mossor och lavar är således inte så lika som man kanske kan tro! Borttagning sker enklast med hjälp av Fulstopp
.