Mossor och lavar – två oerhört lika växter
Mossor och lavar är stundvis väldigt lika varandra till utseendet – det finns underarter av bägge som är lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.
Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör stomme och skydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp från fotosyntes.
Det finns runt tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka för mer tips
Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan användas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. En del lavar kan man med stor fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som helst växer på platser med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Det innebär att mossa emellanåt tycker om att växa på hustak.
Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, via porer som jämt är öppna.
När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna går itu. Det är därför viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste avverka det manuellt, inte använda bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är stundtals också ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans fördel på att det är dålig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara mycket bedårande med tanke på att det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.
Det är alltså inte enbart dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara väldigt användbara! Vill man ha undan dom är det enklast med Fulstopp – också i gräsmattan.