Väsentliga skillnader mellan mossor och lavar
Fastän mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att båda grupperna till exempel inte har rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.
Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har existerat på jorden i cirka 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har även en kort stjälk samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och där det gärna är skuggigt. De kan gro över stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.
Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller fukten. Det gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.
Mossa tycker om att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.
Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt avlägsna mossa. Man måste dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med stor försiktighet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få undan mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.
Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat åter. Ibland kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir vått igen kommer växten ånyo spira och fortplanta sig.
Lavar däremot är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan alla fall är det svampen som skänker den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att alstra energi genom fotosyntes.
Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder helt utan vatten eftersom de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan avge ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.
Det finns även lavar som växer på träd och får sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i t.e.x. mat eller att färga garn med det för att få naturfärger. Klicka här nu för mer data
Som man kan se så är påväxt och lavar i själva verket inte särskilt lika varandra, trots att de i vissa fall kan te sig så! Vill man ta bort dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.