Absinthe, – den mest legendariska utav samtliga drycker

Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar du noll mer legendarisk än absint.

Sveriges ledande Absinthsajt finns här.

De flesta människor innehar antagligen en grundläggande medvetenhet om att absint finns, men de flesta av dem känner till blott några sanna fakta om sprit alternativt alkohol samt bara en bråkdel utav dem innehar haft tillfälle att har ett bägare utav denna mystiska dryck före sig på bordet.

På grund av detta vill jag med det här lilla inlägget presentera för er läsare en del fakta om denna legendariska spritdryck samt se tillbaka på dess lysande förflutna.

Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint främst gjordes.

Mycket berusande och smaksatt med anis, sägs absint inneha varit uppfinningen utav Pierre Ordinaire, en doktor från Frankrike.

Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flera år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod berömda för att ha tillverka en medicinsk tonic som bar en stor likhet med absint.

Likväl var det Ordinaire, ej Henriod systrar, som sålde formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som efter att etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.

Under de årtionden som följde började absint att förlora sin image som en läkemedelstonic samt blev mer bekant för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, drömmar samt för att ge inspiration till konstnärer.

Således legenden om den gröna fen kom på plats.

Ett faktum är att hon inspirerade så stora konstnärer och författare som Degas, Van Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att skapa målningar samt litteratur som har blivit tidlös i världens konst och litteratur.

När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot sprit i allmänhet samt mot absinthe i synnerhet.

Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att påstådd bevisa att malörtens olja, en utav de många ingredienserna i absint, var farlig samt giftig, ehuru endast en liten mängd malört fanns i en absint butelj.

En annan evenemang som skedde i begynnelsen utav nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.

En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.

Ehuru gubben hade en lång historia av att vara gravt alkoholiserad och missbrukare skylldes morden på hans absintintag.

År 1912 gjordes absint olalgligt i flera europeiska länder samt AMERIKA.

Frankrike följde sedan år 1915.

Antagligen för att det var förbjuden frukt, innehar många av de falska rykten och historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än idag, fastän inne vetenskap har visat att malört ej är mer skadligt eller bildar vansinne än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja eller vaniljextrakt.

Nu, i begynnelsen utav 2000-talet, tas förbuden så sakteliga bort.

I de mesta europeiska länder är absint helt lagligt åter.

I AMERIKA (givetvis) är det ännu grundnorm mot att producera samt avyttra den, ehuru annorlunda företag innehar hittat på potential att gäcka dessa förbud.

Att inmundiga absint är ej längre ett brott.

För en jänkare, innebära det att det är acceptabelt att dricka absint, så länge man inhandlar det från en juridisk, icke-amerikanska källa som man kan hitta Internet.